NØK-kongress Loen Norge

26.-28. juli 2004

Diskuter dagens tre fagtemaer med utgangspunkt i egne synspunkt og innleggene fra foredragsholderne i dag.
Alle gruppene skal diskutere alle tre temaene.
Det blir ingen framlegging av gruppearbeidet i plenum, men gruppebesvarelsene blir lagt ut på Internett som en del av oppsummeringen av kongressen.
Gruppeledere er plukket ut, men hver gruppe må peke ut sekretær.

Vi gjentar her temaene slik de var formulert i programmet.

Oppsummering fra de enkelte gruppene følger nedenfor:

Gruppe 1:

Økonomi er grunnlaget for landbruksdrift. Matproduksjon er nødvendig for et livskraftig landbruk, Alt annet kan bare utgjøre mindre deler av totalen.

Kjøttproduksjon på storfe er en viktig del av landbruksproduksjonen, særlig i en diskusjon av hva landbruket skal/kan bidra med i forhold til kulturlandskapet.

Landbruk har gått fra å være ren matprodusent til å ha flere fuksjoner, bl.a. ansvar for kulturlandskapet. Det økonomiske ansvaret for dette må ligge hos det offentlige.

Skikkelig utseende på landet krever god økonomi. Rent og ryddig alle steder gir godt inntrykk.

Gruppe 2:

Enkelte av gruppedeltakerne håper på at det snart kommer en mottrend mot de holdninger som er dominerende i dag. Det er mulig at økt utflytting av arbeidsoppgaver og arbeidsplasser fra USA og Vest Europa kan føre til bekymring for framtidige arbeidsplasser i disse områdene, og at dette på sikt kan føre til endrede holdninger.

Noen mente at mjølkeproduksjonen i våre områder vil måtte bli mer differensiert enn i dag, med noen store effektive bruk, og noen små bruk med tett kontakt mot forbrukerne og et spesielt ansvar for kulturlandskapet. De danske gruppedeltakerne trodde ikke det vil være plass for en slik differensiering i Danmark, der må brukene bli store og effektive. Men det kan tenkes en større differensiering i Norden, med store effektive bruk i Danmark og småskalaproduksjon i Norge.

Utviklingen på Island har de senere år gått i retning av økt ytelse pr ku og økt bruk av kraftfôr. Dette gjør at mjølkeproduksjonen der i stadig mindre grad blir avhengig av Islandsk fôr.

Gruppedeltakerne fra Norge, Finland og Island var samstemt i at alle land burde ha en minimumsproduksjon av landbruksvare for å ivareta en viss selvforsyning med mat. Disse holdningen synes ikke å gjelde i samme grad i Sverige og er fremmed for danskene som er eksportører.

Enkelt av gruppedeltakerne var skeptiske til utviklingen mot store selskaper inne samvirket. Det blir lett slik at disse selskapene lever sitt eget liv uten at medlemmene føler de har påvirkningsmulighet. På den andre siden er det viktig med et sterk samvirke som sikrer bonden avsetningen av landbruksprodukter.

Hele samfunnet må ta ansvar for hvordan kulturlandskapet skal se ut. I hovedsak må det godtas at landskapet preges av de driftsformer som til en hver tid er aktuelle. Det kan være nødvendig å støtte eller stimulere til spesielle driftsformer ut i fra storsamfunnets ønsker om kulturladskapets utforming. Økt globalisering og handel med mat kan i betydelig grad påvirke landskapet i de land vi importere fra. Økt matimport til Norden kan for eksempel føre til økt press på regnskogen i Brasil.

Sterke varemerker for bøndenes organisasjoner er viktig.

Vi i Norden har kvalitetsprodukter på grunn av selvpålagte kvalitetskrav i produksjonen, men det er tvilsomt om vi kar fått ut ekstra betaling for dette fra markedet. Det vil muligens i framtiden bli vanskeligere å få bøndene med på kvalitetskrav som øker produksjonskostnadene, uten at dette kommer igjen som økte inntekter.

Det er nok muligheter for en del spesialprodukter med påståtte spesialeffekter, eller med en spesiell produksjonshistorie , men ofte blir det for dyrt å markedsføre og distribuere slike små spesialprodukt. Det store flertallet av forbrukere vil ikke betale mye mer for spesialprodukter enn ordinære produkter.

Gruppe 3:

Gruppe 4:

• Arealena ræker inte til for att føda jordens befolkning med dagens produktionsmodell av livsmedel. Vi måste ordna globala rørelser før att få en hållbar livsmedelsituasjon i værlden.
   
• Det er en avlegsen tanka at vi skall eksportera och dumpa livsmedel i tredje værlden. Varje land borde stræva etter så høg sjælvforsørjningsgrad som møjligt.
   
• Det er en konstig værld vi leder i. 30 000 mænniskor dør varje dag pga undernæring, samtidigt dør kanskje lika många pga "overutfodring" i I-lænderna.
   
• Om man ændrar konsumtionsmønstret och førdelingen av livsmedel så rækker maten til alla.
   
• Ekologiskt lantbruk kan vara en hållbar løsning før att klara livsmedelsproduksjonen i framtiden. (sekretærs kommentar)

• Lantbrukarna kænner før att hålla landskapet øppet. Takk vara goda stød via EU så kan naturvården ge ett værdfullt ekonomiskt bidrag til totalekonomien. Inte minst i køttproduksjonen. (Konsumenten er inte spesielt interesserad av att betala før kulturlandskapet i affæren, dærfør er det bra att det tas via skattsetelen)
   
• Syftet med att ta ansvar før kulturlandskapet er olika i olika lænder. Tex:

• Norge: før att hålla liv i landskapet (alla dalgångar skal leva)
• Danmark: bra att få inn kulturlandskap i det intensiva jordbrukslandskapet

• - bonden har inget større innflytande.
   
• - nyttighetsaspekter t.ex. Omega 6/Omega 3 kan vara førsæljingsargument. Skall vi skræma folk till at handla "rætt" produkter?
   
• - den skuldsatte bonden sitter ofta fast i ett produksjonssystem som han inte kan ændra.
   
• - lyssna på ungdomsorganisasjonerna.

Gruppe 5:

Gruppen diskuterade kort detta stora och viktiga ämne och konstaterade att;

1. Konsumenterna i västvärlden inte betalar vad maten kostar att framställa medan u-landskonsumenten betalar mer än framställningskostnaden. Orsakerna till detta är de politiskt beslutade subventioner/styrsystem
    
2. Konsumenterna handlar inte logiskt. Kravet är att matens andel av familjebudgeten skall bli allt mindre samtidigt som konsumtionen av dyrare mat, fast-food, ökar.
    
3. U-lands bönderna möjligheter att komma in på västländernas marknader är liten på grund av svårigheter att uppfylla ställda kvalitetskrav.

Gruppen lämnade därefter detta stora ämne då det annars skulle ta hela tiden för gruppdiskussionen..

1. Kulturlandskapet är i ständig förändring. Dagens eller gårdagens kulturlandskap – vilket skall bevaras? Allt lantbrukslandskap är kulturlandskap. Situationen tycks vara något olika i de nordiska länderna. I Danmark är det fullt accepterat att kulturlandskapets byggnader förändras eller försvinner då lantbruket strukturrationaliseras.
    
2. Politisk vilja att bibehålla kulturlandskapet så att det inte övergår i ett naturlandskap och bönderna måste betalas för detta. Betesdjur är en nödvändighet för ett öppet landskap. I Norge och till viss del på Island är nötboskap, får och getter viktiga betesdjur för det öppna landskapet. I de övriga nordiska länderna är nötkreaturen viktigast. Lönsamheten i nötköttproduktion är svag och detta märks tydligt i Sverige där dem inhemska produktionen idag täcker endast ca 60 procent av konsumtionen. Kraftiga ekonomiska stöd för betesdjur är nödvändigt för att hålla kulturlandskapet öppet. Storleksrationaliseringen med mycket stora mjölkbesättningar försvårar effektiv betesdrift. Är det möjligt att under nordiska förhållanden beta besättningar på 300-400 mjölkkor?
    
3. Angeläget med forskning och försök för att finna optimala driftsformer för effektiv och lönsam miljövård och hur bönderna skall få ekonomisk ersättning för detta. Vidare måste det arbetas fram en rådgivningstrategi för detta.

1. Livsmedel har aldrig relativt sett varit billigare i de nordiska länderna än idag. Trots detta är livsmedelspriserna enligt politikerna för höga.
    

2. Viktigt att lantbruket påverkar konsumenterna och samverkar med livsmedelskedjorna. Det gäller att "känna till hur" kedjornas inköpare tänker och vad som påverkar deras agerande. Kedjorna är inte bara motståndare utan även medspelare och en länk mellan producent och konsument. Samverkan kedjor och bondeföretagen önskvärd men dock inte alltid möjlig.
    
3. Bönderna har enligt undersökningar stort förtroende hos konsumenten. "Konsumenten litar mer på bonden än på Åke Modig." Bönderna måste själva vara övertygade om att det producerar högkvalitativa livsmedel och visa detta för konsumenten genom aktiviteter som Öppen Gård, butiksmedverkan mm.
    
4. "Privat labels" är en fara då råvara lätt kan hämtas från leverantörer som för dagen har ett lågt pris och därmed "spela ut" leverantör mot varandra. Ett tydligt exempel är sambandet mellan de tyska lågpriskedjornas egna varumärken där det tyska mejerierna "prispressas" och detta leder till mycket dålig lönsamhet i tysk mjölkproduktion.
    
5. Viktigt för bondeföretagen att ha starka varumärken och att "förvalta" dessa. Arla Foods var tidigare ett av Danmarks starkaste varumärken men senare undersökningar visar att det nu "halkat ner" till 15 plats. Tine i Norge är fortfarande ett mycket starkt varumärke.
    
6. Viktigt att bondeföretagen förädlar råvaran så långt som möjligt för att kunna ta ut ett bättre pris. Vidare att det finns väl fungerande kvalitetssystem med bra dokumentation. Intresset för produkterna kan vidare stärkas om det finns någon "historia" kring produkten och detta bör utnyttjas.

Gruppe 6:

Det är tveksamt om de övergripande försörjningsproblemen kan klaras endast med marknadskrafterna.

Ökad rörlighet för varor och tjänster ger en ökad risk för allvarliga smittor av typen BSE som kan påverka en globaliserad matmarknad i hög grad.

Behovet av mat är alltid det mest grundläggande och måste lösas först (före andra livskvalitéfrågor – "bröd först, skådespel sedan").

Marknadskrafterna har visat sig fungera genom att matpriserna pressats genom den ökande internationella konkurrensen.

Lantbrukens driftsform måste inrättas så att de ger brukaren ökad valfrihet. Kraven på "andra värden" än enbart lantbrukartillvaron ökar i kommande generation.

Politiskt går världen i stort mot ökad frihandel. Formerna för frihandeln kan bli avgörande för hur väl den globala matförsörjningen klaras.

not.: Fiskets betydelse för matförsörjningen är värt att notera. Enl. uppgift svarar det globalt för 5-8 % av matförjningen. Havet är också på sitt sätt en "produktionsareal".

Det är svårt att hävda och få betalt för kulturlandskapet när man har en öppen matmarknad.

Det är viktigt att skapa konkreta kommersiella värden från kulturlandskapet genom turism m.m.

Olikheter och svängningar i politisk inriktning kan vara avgörande i frågan.

Miljöintressena uppvisar flera sidor som ofta är motsägelsefulla. Signalerna till lantbruket och andra blir otydliga. "Vad ska bevaras" blir ofta en kvarstående fråga liksom "Vilken tidsperiods kulturlandskap är det som ska bevaras".

Hållandet av nötkreatur för kulturlandskapets bibehållande är den allra viktigaste möjligheten för lantbruket. Det finns brist på goda kunskaper och rådgivning om betesutnyttjandet i samband med kulturlandskapet.

 

Nordens utveckling är likartad den som sker i andra länder men ligger oftast före.

Matkedjornas inköpspersonal har stort inflytande. De har fasta principer att gå efter från sitt företag som vill leva upp till en säljande policy mot massmedia och kunder. De är också oftast lyhörda för konsumentopinion.

Det är viktigt att all diskussion om matvaror inte blir fokuserad på priset utan att andra viktiga faktorer som kvalitet, produktionsförhållanden osv. också finns med. "Om bönderna själva bara talar om pris bli matdiskussionen bara en prisdiskussion".

Ländernas myndigheter och EU har stort inflytande matvaruhandeln och även på hur inflytande från bönderna kan ske.

Duktiga bönder som ambassadörer på matmarknaden kan inte värderas nog högt!

Gruppe 7:

Gruppe 8:

En globalisert verden sett i lys av matforsyning og matmarked.

Att mætta en alltmer svåltande værld ær den nordiska bondens uppgift. Vattnet ær i allt høgre grad en begrænsande faktor. Bondens uppgift ær ochså att sjælv øverleva i en allt hårdare konkurrenssituation.

De nationella skilnaderna i førutsetningar før produksjon av livsmedel

Nøtkreatursproduksjonen skulle kunna utveklas i Norden och har i høg grad att gøra med att vidmakthålla kulturlandskapet. Det ær också stor risk att mjølkproduksjonen minskar. Nordens bønder måste visa mjølkkor ock køttdjur på bete.

Nordens bønder slår inte mynt av (utnytjar inte ekonomiskt) den goda djurhållningen vi har i Norden. Produktionsmetoderna ær inte tema i WTO-førhandlingerna. Det måste Nordens bønder kræva. Formklass ock fettgrupp ær inte det samma som ætekvalitet. Kvalitetsbegreppen måste klargjøras.

Kulturlandskapet ær inte samma begrepp i Island som i de andra Nordiska lænderna. Bønderna har inte visat tillrækeligt intresse før landskapsvård ock miljøvård før att kunna behålla initiativkraften i dessa frågor. Kulturlandskapet tillhør jordbruket ock skall komma jordbruket til del. Det ær dessutom en viktig del i mænniskornas fritidsaktivitet ock turisme. Bønderna æger egentligen frågan om kulturlandskapet ock løsningar skal ske i samførstånd med sammhællet. Det måste till diskussjonen mellan LFR ock motsvarande organ i Nordens øvriga lænder ock med politikarna.

Jordbrukskooperasjonen skall satsa på mærkesvaror av høg kvalitet med lokal præg ock anknytning. Vi måste också kunna førklare skillnaden mellan nordisk mjølk ock t.ex. tysk. Lantbrukarna måste också klara kvalitetskraven ock leveransækerheten. Bønderna måste också ha en stærk organisasjon med ett gemensamt språkrør.

Gruppe 9:

Dagens världsekonomi tillåter inte att bevara lantbruksproduktionen globalt. Vem sätter den ekonomiska pressen på producenterna? Transportkostnaderna är ju så låga. Kan vi tolerera långa transporter miljömässigt? Ej troligt. Skall vi ha produktion i norra Norden? Spannmålslagren i Kina har minskat och det behövs då buffert från övriga delar av världen. Konsumenten vill ofta ha trovärdighet i maten vilket talar för närproducerade livsmedel och levande landskap. Nischproduktionen ökar, dvs bonden specialiserar sig på det som han/hon är bäst på. Varför har vi så mycket bättre djurvälfärd i Norden än i övriga Europa? Tradition, historia.

Det behöver betala sig för bonden att hålla kulturlandskapet i god hävd. Konsumenten vill ofta ha trovärdighet i maten vilket talar för närproducerade livsmedel och levande landskap.

Vi tror att konsumenten vill ha nationella produkter och att bonden då har stort inflytande på vad som säljs.

Gruppe 10.

Følgende spørsmål ble drøftet i gruppen:

Vil I-landenes landbruk ødelegge landbruksproduksjonen i U-landene. Hvor viktig er et eksportbasert landbruk i U-landene for landenes økonomi og utvikling?

Skal man kun produsere for hjemmemarkedet.

Viktig med en egen landbruksproduksjon ut fra et sikkerhetspolitisk hensyn.

Hvor viktig er det å opprettholde produksjonen på "alt" landbruksareal? Ulik oppfattning/strategi i de nordiske landene. Sverige – lavt prioritert, Norge – forholdsvis høyt prioritert, Danmark forholdsvis høyt prioritert, Island – middels prioritert og Finland ?

Landbruket må bli flinkere til å synliggjøre hva det står for i forhold til den øvrige befolkningen. Ulik oppfatting i gruppen hvordan dette bør gjøres. Noen punkter:

- Viktig å starte med den yngste generasjonen

- Kunnskap om produksjonen

- Nå frem til forbrukeren gjennom media, spesielt fjernsyn gjennom reklame og dokumentarprogrammer.

 

Følgende spørsmål ble diskutert i gruppen:

Hva slags kulturlandskap ønsker man seg. Hvem bestemmer hvilket kulturlandskap vi skal ha. Kulturlandskapet er i en kontinuerlig dynamisk forandring. Vi ønsker ikke et monokulturlanskap.

Er befolkningen interessert i å betale for å ta vare på kulturlandskapet.

Bøndene har ikke et enerådende ansvar for å ta vare på kulturlandskapet?

Må være et økonomisk insitament for å legge ned resurser for å ta vare på kulturlandskapet.

Strukturen på det fremtidige landbruket vil i stor grad påvirke utviklingen av kulturlandskapet.

En produksjon med beitende husdyr er den mest effektive metoden for å påvirke hvordan kulturlandskapet skal se ut og for å hindre at landskapet "gror igjen".

Landbruket kan få en todelt rolle hvor den første er en intensiv produksjon hvor hovedmålet er matproduksjon. Den andre delen, en ekstensiv produksjon, hvor hovedmålet er kulturlandskapspleie.

Hvilke fortrinn har vi i nordisk landbruk?

- Lavt forbruk av antibiotika

- Små problemer med smittsomme sykdommer

- God sporbarhet på dyremateriale og produksjon

- Seriøs kraftfôrproduksjon

Hvor mye bestemmer konsumentene? Generell oppfatning i gruppa at konsumentene har forholdsvis liten betydning. De store kjedene er de som i stor grad styrer hva vi skal "like og kjøpe".

Hvordan kan jeg som bonde påvirke matvarehandelen. Først og fremst gjennom bøndenes egne organisasjoner og gjennom produktutvikling av nye produkter som kjedene/grossistene er interessert i å selge.

Vi må bli tøffere i vår markedsføring for å informere om kvaliteten til de nordiske landbruksproduktene og hvilket produktspekter det nordiske landbruket representerer.

Liten tro på småskalaproduksjon. Vil ikke representere noe volum.